Berätta om Isabelle.
Jag är fransyska och gift med Yann som är ultralöpare och tränare. Vi har två döttrar tillsammans, Marie 13 år och Lisa 8 år. Jag älskar att rida – dressyr, terrängritt, allt. Jag bor med min familj på landet nära Chambéry och väldigt nära de franska Alperna. Det här är den perfekta platsen för oss och vår katt och hund.
Och i ditt yrkesliv?
Jag är livsmedelsingenjör. Jag börjande på Nestlé Purina ett par år efter att ha tagit examen och arbetade med deras veterinärfoder. Det var en fantastisk möjlighet att arbeta på företagets FoU-centrum och få lära mig allt jag kunde om djurmat. Jag blev verkligen förtjust i produkterna – Friskies, Purina ONE och ProPlan – och i att arbeta med att utveckla dem som en del av ett diversifierat team. Jag hade möjligheten att få jobba med olika produktionsanläggningar som låg i Italien, Spanien, Ungern, Storbritannien och Frankrike. Jag blev en del av teamet för tekniska tillämpningar som hade till uppgift att se till att innovationer som FoU tagit fram var möjliga att producera. Vi fick drömmarna att bli verklighet. Det var mycket arbete och många resor, men på sätt och vis var det mysigt med mycket begränsat utrymme för överraskningar. Sakta men säkert kom jag in i en bekväm rutin, men jag såg hur min ambition bleknade.
Vad hände sedan?
Efter ett par år var jag tilltänkt för en intressant tjänst på Purina i USA, men jag insåg att all vidareutveckling från där jag befann mig skulle ha tagit år. Ungefär samtidigt blev jag kontaktad av PPF. Det handlade om att ta över företagets FoU, och även om jobbet var intressant var det mötet med teamet som fick mig att ompröva alla mina planer. Min man och jag diskuterade tjänsten och vad den skulle innebära för vår familj. Ända sedan vi träffades på universitetet hade vi pratat om att vi ville bo utomlands en tid, och vi hade listor över platser där vi skulle vilja bo och platser som absolut inte var aktuella. Budapest fanns inte med på någon av dessa listor. Nu vet jag att det gjorde att jag kunde fatta mitt beslut helt baserat på jobbet utan att påverkas av platsen.
Eftersom du ville ut på äventyr låter det som en perfekt plats.
Vi ansåg att en flytt, inte bara till Budapest utan vart som helst, var en stor risk. Vi var visserligen unga, men vi hade ett mycket rikt liv. Vi frågade oss ofta om vi var redo för en nystart. Självklart var vi det. Vi maximerade pragmatiskt våra chanser att få det att fungera samtidigt som vi planerade för ett möjligt misslyckande. Det hade varit en fantastisk lärorik erfarenhet ändå. Under tiden föddes vårt första barn, Marie. Hon var ett år när vi flyttade till Ungern. Jag fick genast den där energin som man får när man arbetar på projekt med nya människor. Det var perfekt: Jag hade företagsledningens förtroende och stöd, och jag bidrog med strukturen och kunskaperna som behövdes för att få teamet att utvecklas ännu mer.
Hur såg din handlingsplan ut när du började?
Även om FoU var väletablerat på PPF behövde vi en tydligare strategi och ett sätt att uppmuntra till samarbete mellan företagets formulerare. Var och en av de här experterna på de olika anläggningarna hade utvecklat sina egna metoder och arbetssätt. Vi behövde mer samarbete mellan avdelningarna och mellan olika discipliner. Det förverkligade vi genom att lämna våra rutiner och delta i kundmöten. Det var stimulerande att göra det och pushade våra experter (även mig) att lämna bekvämlighetszonen och utmana våra arbetssätt och produkter. Det gjorde det även möjligt att minska antalet missförstånd och svarstiderna i vår anbudsprocess. Jag tyckte det var jätteroligt att diskutera nya idéer med kunder, en riktig adrenalinkick.
Nu är du General Manager för Frankrike. Vad är bakgrunden till det?
Jag kommer ihåg att jag frågade PPF:s högsta ledning om läget för vår verksamhet i Frankrike. Frankrike är en av de fyra största marknaderna för djurmat i Europa. Varför var inte den franska marknaden högre prioriterad hos oss? Kunde vi bli bättre på att sälja? De uppmuntrade mig att prova själv i en Key Account Manager-roll gentemot Leclerc, den största återförsäljaren i Frankrike. Inom sex månader fick vi vårt första avtal med dem för deras premiumsortiment av foder i påse. Det var verkligen en stor stund för oss. Vi blev förvånade över vad vi hade åstadkommit. Jag var så nervös när vi skulle ro avtalet i hamn. Torsten Jacobs, min chef och PPF:s Chief Operations Officer, sa mot slutet av förhandlingarna till mig att vi inte hade något att förlora. Det gav mig den knuff jag behövde.
Framgång föder framgång, som man brukar säga.
Det här gav mitt arbete legitimitet och mig trovärdighet att utveckla den franska marknadsstrategin och slutligen utses till General Manager. När jag började omsatte PPF:s franska verksamhet årligen cirka 10 miljoner euro. Nu ligger omsättningen på närmare 70 miljoner euro per år, och vi fortsätter att utveckla teamet. När vi startade hade vi ett startup-tänk och var övertygade om att vi behövde vara så slimmade och agila som möjligt så länge som möjligt. Den verksamhetsmodellen skulle inte fungera med ett team på hundra personer, och det skulle vara slöseri med resurser att ha ett kontor. Jag rekryterade duktiga key account managers från våra konkurrenter. Vi hittade fransktalande personer i Budapest och skapade basen för vårt gemensamma servicecenter. Hela teamet koncentrerade sig på ett enda mål: att erbjuda våra kunder den bästa möjliga upplevelsen. Det handlade om att vara proaktiv, träffa potentiella kunder regelbundet, förse dem med marknadsinformation och förutse deras behov. Och avtal för avtal ökade vi vår närvaro från tre återförsäljare i Frankrike till hela återförsäljarhorisonten och viktiga husdjursspecialister och samtillverkningsaktörer.
Vad ligger bakom ökningen med 600 % sedan du tog över?
Hängivet och engagerat arbete. Vi besökte kunder ofta och väntande inte bara på anbudsförfrågningar. Vi inledde vår införsäljning med att ge kunderna råd om vad de behövde: ”Det här är vad marknaden gör, det här är vad du bör göra. Vi kan hjälpa er.” Det handlade om kategorihantering och gapanalys. Vi pratade med inköpare på de här företagen och analyserade trender tillsammans. Vi höll vad vi lovade och fick kundernas förtroende.
Vi hade byggt upp ett så agilt system och sätt att göra affärer på att vi inte upplevde några störningar alls under pandemin. År 2020, när andra koncentrerade sig på att inte förlora fotfästet under nedstängningarna, arbetade vi med att avsluta affärer. Vårt team hade arbetat på distans sedan starten, och alla våra kunder var vana vid vårt arbetssätt. Vi förhandlade redan om avtal direkt från kundernas kök.
Hur upplevde din familj det att bo i Budapest?
Det är bland de bästa minnena i mitt liv. Vår äldsta dotter var ett år när vi flyttade dit, och vår andra dotter föddes där. Vi integrerades snabbt. Ungrare är otroligt förtjusta i barn. Vår familj hade inte det vanliga upplägget, utan pappan var hemma och mamman jobbade. Men varje gång min man gick ut med våra döttrar var människor så välkomnande och vänliga. Och jag kände absolut samma värme från alla på PPF. Vi ville inte hamna i en fransk bubbla. Med tanke på hur mitt avtal såg ut skulle vi ha kunnat stanna i Ungern för alltid. I Budapest kände vi att vi bodde i en huvudstad, men i mänsklig storlek. Det är en vacker stad och landsbygden också, med en fantastisk historia och arkitektur. Vi blev en del av en härligt mångfaldig gemenskap som gärna åt gulasch tillsammans, och även om vi var glada över att återvända till Frankrike visste vi att vi skulle sakna Ungern. Kanske åker vi tillbaka en dag.
